Nu går vi mot hösten

Jag trodde inte att det skulle ske, men jo, efter 9 böcker har jag tydligen tröttnat på True blood. Jag vet inte riktigt vad som har hänt, det kanske mest är det att jag fått en överdos av läsande eller nåt sånt. Jag har nästan tagit mig igenom Dead in the family nu, och det har ju släppts ännu en som jag antagligen, om jag känner mig själv rätt, kommer att få sin plats i hyllan den med. Istället hade jag förra veckan ett långt maraton av Greys anatomy, som jag fick en plötslig lust att se. Annars är jag helt och fullt frälst av den senaste musikalen jag såg, Wicked spelas ständigt hemma hos mig nu. Jag upphör aldrig att förundras över Rachel Tuckers fantastiska röst - hade jag kunnat sjunga så hade jag satsat på att bli musikalstjärna!

Men nu börjar allvaret snart sparkas igång, det är dags att börja träna rejält och dessutom satsar jag på en kvällskurs japanska, nu är tiden att göra precis det man vill göra helt enkelt. Jag hoppas att jag kan ha en liten fördel i att jag både läst japanska lite i gymnasiet och att jag är en sån jdrama/jpop nörd. Jag har ju till och med ett orört drama att se, Natsuniji.. Jag såg första avsnittet, men så var de så sega att få tag på att jag inte har engagerat mig.

Sedan har jag också tänkt på hur tokig jag kan bli i mina funderingar - jag funderar mycket på tid och hur den ibland går jätte fort, och annars jätte långsamt. På samma sätt kan man fråga sig hur saker och ting får sina namn eller hur tanken på vissa uppfinningar uppkom... Hm.. Som min kusin frågade mig igår; "Anna, vem kom på det allra första pysslet?"