Jag är en sån där person som nog tänker mycket på hur andra människor ser mig, eller tänker på vad andra ska tycka och tänka, det är ju ingen egenskap som jag tycker är vidare bra men never the less. Men vissa stunder kan man höra andra människor prata om "hur ska de andra tänka?" och känna att; varför struntar du inte i det? Did that make sense? Om man vill göra något man älskar att göra, varför oroa sig om vad andra tycker? Det är så jag menar. Jag är ju en väldigt passionerad person dessutom, och då menar jag att jag verkligen brinner för det jag tycker om, varför inte då göra allt i sin makt för det man älskar? Bara en fundering, still.
Jag har nog bestämt mig för att mitt nyårslöfte blir att vara nöjd med mig nästa år, tycka om den jag är istället för att bita ihop i vanmakt, för att vara dramatisk. Nu det senaste har jag hört 2 av mina vänner säga att de är nöjda med sig själva och sina liv, och min första outtalade och tysta tanke vid båda tillfällena har varit; men det är ju inte jag. Jag är jätte bra på att se mina egna fel och brister, så nej, jag trivs inte helt med mig själv även om det känns lite bättre för varje år som går..
Uwahej, nu blev det mycket jag, jag, jag! ^^ Men tjolahopp nu är det snart jul!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar