Hade just en tanke på varför man tänker så mycket på hur andra känner för en - jag menar, spelar det så stor roll om en del av en duo känner sig närmare den andre än den andre gör? Here I go med mina invecklade funderingar.. En av årets första stora djupa tankar blir alltså; Vad som räknas är vad man själv känner. ^^
Jag har också tänkt på varför man säger "sjusovare", jag menar, det låter ju bara som om man sover till sju, och då är man väl inte lat?
Så både stort och smått kan det bli när ens hjärna innebos av en symbalapa och en duracellkanin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar