phantom

Jag tänkte på London en stund idag.. ^^
När man satt där på fantomen på operan (well, inte PÅ honom..) och tyckte att allting just nu var helt fantastiskt. Jag vet att jag satt där under titelmelodin (In sleep he sang to me, in dreams he came, that voice which calls to me and speaks my name, and do I dream again for now I find.. The phaaaaaantom of the opera is there inside my mind), och önskade att det aldrig skulle ta slut.. Fantastiskt helt enkelt och mina ögon tårades redan i overtyren.
Att se saker live är alltid häftigare för mig, och jag lever på det flera månader efter.